Det sämsta och det bästa

Det sämsta med att komma hem från SRF är att det redan är slut och att det är nästan ett år kvar till nästa gång. Det är också en känsla av tomhet; kanske beroende på att man i fyra dagar ständigt har haft människor runt sig, både i huset där vi bor och på festivalområdet. Det är folk precis överallt; det är knappt att man är ensam ens på toan/bajamajan. Jag vet inte om det stämmer, men jag läste någonstans efter att jag kommit hem att det i år var nytt rekord med 33.200 besökare på festivalen. 

Det bästa med att komma hem är att få bli ren. Jodå, jag duschar varje dag på SRF! Men när vädret är så otroligt bra som det har varit alla gånger jag har varit där, så dammar det något fruktansvärt på festivalområdet av alla fötter som trampar omkring i gruset. Svett och damm är ingen bra kombination.



På bilden syns lite av dammet i luften. Längst till höger går Johanna, Micke 1 och Maria med ryggarna mot kameran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0