Tvångsmatning
Här är det fortfarande mungiporna nedåt. :( Jag är ju så klart väldigt ledsen och bedrövad över verkligheten samtidigt som jag kämpar med att få Tilda att äta något. Hon har inte ätit sedan i fredags kväll, och när en katt är utan mat längre än ett dygn så börjar levern att brytas ner. Så om hon inte äter jäkligt snart så är det inte bara njurarna som slutar fungera utan även levern, och då förkortas hennes redan korta tid som hon har kvar rejält.
I tre dygn har jag försökt med allt; tonfisk, grädde, leverpastej, grillad kyckling, ost, kattgodis... Men när jag ställer det framför henne så vänder hon bara bort huvudet. I dag fick jag i alla fall en förklaring till varför hon inte vill äta. Tydligen är det så att när njurarnas funktion är nedsatt så mår man illa. Stackars Tilda mår alltså illa hela tiden, och jag förstår att hon inte vill äta då. Men nu börjar det bli jäkligt bråttom att hon får i sig mat. :(
Jag har fått något som ska motverka illamåendet som jag ska ge henne. MEN! Det ska ges 1-2 timmar efter mat. Hur fasen ska jag göra då? Hon måste äta för att jag ska kunna ge henne det, och det i sin tur gör alltså att hon inte mår så illa så att hon kan äta. = Moment 22! :/
I kväll har jag börjat ta till drastiska åtgärder och jag känner mig så elak och taskig, men det är tyvärr nödvändigt. Jag har mosat lite burkmat (speciell för njurproblem), och så har jag tagit lite lite lite av det på fingret och stoppat in det långt bak i munnen på henne så att hon måste svälja det. Hon hatar mig varje gång jag gör det. Men nu har jag gjort det tre gånger med en halvtimmas mellanrum, och nu hoppas jag bara att hon inte kräks upp det.
I morgon ska jag ta till ytterligare en drastisk åtgärd. Då ska jag hämta modersmjölksersättning hos en vän som jag ska ge henne oralt med en spruta. Om hon inte börjar äta självmant först så klart, men det känns ganska avlägset just nu. :(
I tre dygn har jag försökt med allt; tonfisk, grädde, leverpastej, grillad kyckling, ost, kattgodis... Men när jag ställer det framför henne så vänder hon bara bort huvudet. I dag fick jag i alla fall en förklaring till varför hon inte vill äta. Tydligen är det så att när njurarnas funktion är nedsatt så mår man illa. Stackars Tilda mår alltså illa hela tiden, och jag förstår att hon inte vill äta då. Men nu börjar det bli jäkligt bråttom att hon får i sig mat. :(
Jag har fått något som ska motverka illamåendet som jag ska ge henne. MEN! Det ska ges 1-2 timmar efter mat. Hur fasen ska jag göra då? Hon måste äta för att jag ska kunna ge henne det, och det i sin tur gör alltså att hon inte mår så illa så att hon kan äta. = Moment 22! :/
I kväll har jag börjat ta till drastiska åtgärder och jag känner mig så elak och taskig, men det är tyvärr nödvändigt. Jag har mosat lite burkmat (speciell för njurproblem), och så har jag tagit lite lite lite av det på fingret och stoppat in det långt bak i munnen på henne så att hon måste svälja det. Hon hatar mig varje gång jag gör det. Men nu har jag gjort det tre gånger med en halvtimmas mellanrum, och nu hoppas jag bara att hon inte kräks upp det.
I morgon ska jag ta till ytterligare en drastisk åtgärd. Då ska jag hämta modersmjölksersättning hos en vän som jag ska ge henne oralt med en spruta. Om hon inte börjar äta självmant först så klart, men det känns ganska avlägset just nu. :(
Kommentarer
Trackback
