pily

I dag är det två månader sedan Ryssland invaderade Ukraina. Två månader med konstanta bombningar och missilattacker mot Ukrainska byar och städer. Fem miljoner människor som har flytt till andra länder, drygt 7 miljoner människor på flykt inom Ukraina, många många tusen oskyldiga människor som har dött och skadats, städer och byar där mer än 90% av bostäder och andra byggnader har jämnats med marken, och de ryska krigsbrotten radas upp ett efter ett.

Den maktkåta galningen i Ryssland trodde att det skulle vara en enkel sak att ta över Ukraina och att det skulle vara gjort på ett par dagar. De demokratiska länderna i Europa och resten av västvärlden pumpar in både ekonomiskt stöd och militärt stöd i form av olika vapen till Ukraina. Men det är det ukrainska folket som är helt otroliga med sin enorma kämparglöd och som har lyckats att stå emot i två månader hittills.

Det är tyvärr inte bara människor som drabbas av krig. Just nu är det hundratusentals djur som är i nöd i Ukraina. De är kvarlämnade, hemlösa, skadade, svältande, frusna och rädda. Väldigt många av dem riskerar att gå en plågsam död till mötes och alldeles för många djur har redan dött på grund av det som händer där nu.

Nästan ända sedan krigets första dag har jag känt att jag borde vara där och hjälpa djuren. Det är väldigt många organisationer, både inhemska och internationella, som är på plats både i Ukraina och i länderna som gränsar till Ukraina. De hjälper djur, de räddar djur, de evakuerar djur, de levererar mat, mediciner och sjukvårdsutrustning till djurhem, djurparker och människor som tar hand om djur, de hittar befintliga ägare till djur och de hittar nya ägare till djur. Jag borde också vara där. Jag borde också hjälpa till. Jag borde också göra något meningsfullt.  :(