pily

När Raven vandrade över regnbågsbron för drygt tre veckor sedan trodde jag att jag skulle få en paus från sjukdomar och mediciner. Men nu verkar det som att Arvid har blivit mitt nya problembarn i stället.  :/

Några dagar innan Raven blev en änglakatt fick jag ju ta med Arvid till jobbet på min sista semesterdag för att han hade ett grässtrå i halsen. I går upptäckte jag att Arvid har ett blodöra...

Det innebär att öronlappen har fyllts med blod av någon orsak. Det är mer vanligt att hundar drabbas av det, men även katter kan få det av t.ex. ett sår på örat, öronskabb eller öroninflammation. Nu har alltså Arvid på något sätt fått det och hur förstår jag inte alls. Arvid är ju en innekatt men har på mindre än fyra veckor lyckats att drabbas av två saker som utekatter brukar råka ut för.  :O

Jag pratade med en av veterinärerna på jobbet i morse om örat och vi bestämde att jag ska ge Arvid lite smärtstillande i några dagar. Han verkar inte ha så ont och han verkar inte heller vara så besvärad av det, men han gillar inte när jag känner på hans öra. Att han ska få smärtstillande är mest för säkerhets skull, om han nu känner av det mer än han visar.

Det kommer tyvärr inte att bota örat. Då behöver man tömma det på blod och eftersom Arvid är så rädd för andra människor så blir det en så stor stress för honom att åka till veterinären så snart igen.

Även om man tömmer det på blod så är det inte heller en garanti för att det blir bra; ofta kommer tyvärr problemet tillbaka. Därför bestämde jag och veterinären att det får räcka med lite smärtstillande och så får det läka ut av sig självt. Men följden av det blir tyvärr att Arvid kommer att få ett "brottar-öra". Min fina kille kommer så klart att vara söt i fortsättningen också, men örat kommer ju aldrig att bli likadant igen. Så jag är lite ledsen i hjärtat nu.  :(