pily

I fredags tog jag tåget till Göteborg. När jag kom fram åkte jag först till lägenheten där jag och de andra lånade ett rum över helgen. Där mötte jag Ulrica och Maria (Piteå) och Sanne (Lund), och vi ställde in våra väskor och gjorde i ordning sängarna. Sedan tog vi spårvagnen till Liseberg och gick på julmarknaden som hålls där varje år. Klockan var över sju när vi kom dit och eftersom det var mörkt syntes alla lamporna som hela Liseberg är dekorerade med till jul. Det är sååå vackert!

I går var det julfest hos en av mina leverantörer. Strax före kl. 12.00 anlände vi till Åby-travet där vi blev tilldelade en loge, dock inte vip-logen som sist när jag var med, men den vi hade nu var fullt duglig den också! Tretton stycken var vi som var med på julfesten; fem från "oss", tre från leverantören och resten var bl.a. deras andra kunder. Till förrätt åt jag lax med någon skagen-röra, till varmrätt tog jag oxfilé och till dessert valde jag glass med frukt och grädde. Mycket gott! Fri dryck i form av öl och vin serverades hela tiden vi var där (i drygt fem timmar!) så det gick ju ingen nöd på oss.  :)  Mycket spelande blev det ju så klart också, i alla fall för de andra. Jag tänkte inte spela eftersom jag oftast bara förlorar, men efter en hel del tjat från de andra så bestämde jag mig för att åtminstone prova en gång bara för skojs skull. Inför lopp 4 satsade jag 20:- på häst 4 "Lovebite". Jag vågade inte spela på vinnare så jag spelade på plats, och det visade sig att jag faktiskt valde rätt. Lovebite blev 2:a så jag vann 14:-!!! Tänka sig! Tjohoo!  :D  *jätteglad*
När travet var slut åkte vi till leverantörens kontor där det vankades julbord och mycket fri sprit. Några timmar senare åkte vi vidare till Avenyn där vi skulle gå på en nattklubb. När vi klev ur taxin gick Ulricas knä ur led. Hon har haft problem med sitt knä i många år, men de senaste veckorna har det gått ur led flera gånger. För den som aldrig själv har varit med om det så går det inte att föreställa sig hur ont det gör; smärtan är så kraftig att man svimmar. Det hände mig för många år sedan, så jag vet hur jäkla ont det gör. Det svartnade för ögonen och snurrade till, som tur var satt jag på golvet när det hände så jag ramlade inte och slog mig. Men för stackars Ulrica var det värre igår. Hon hade precis klivit ur taxin när det hände så hon tuppade av och ramlade framlänges rakt ner i gatan. Förutom ett knä ur led och ordentliga skrapsår på båda, så slog hon sönder en tand och emaljen på ytterligare två stycken, hon fick också ett stort blåmärke på ena kindbenet och en ordentlig fläskläpp. När vi hade fått upp henne på fötter så hade hennes knä hoppat tillbaka till rätt läge som tur var, annars måste man dra det rätt och den smärtan är grym! Jag erbjöd mig att följa med henne hem, så hon och jag tog en taxi hem till rummet medan de andra gick vidare till nattklubben. Hon hade fruktansvärt ont, men hon vägrade att åka till sjukhuset utan envisades med att vi skulle åka hem till rummet. När vi äntligen kom fram tog vi oss ur taxin och in på rummet och där försökte hon byta kläder. Hon grät hela tiden på grund av smärtan och jag grät för att jag var orolig för henne. Hon höll på att svimma igen flera gånger och jag ville ringa efter en ambulans eftersom hon hade så ont. Till slut gick hon med på det, och som tur var så behövde vi inte vänta så länge innan ambulansen kom. Ambulanskillarna var unga och söta. Nice!  :P  Ulrica placerades på en bår medan jag fick sitta där fram med föraren. Jag pladdrade på oavbrutet hela vägen till Mölndals sjukhus; jag var ganska onykter så en hel det sluddrande blev det nog också, men killen höll god min. Väl framme på akuten fick vi vänta en stund innan vi fick komma in och träffa en läkare. Han tittade lite på Ulricas knä och sa att hon bör boka en tid för operation hemma i Piteå så snart som möjligt. Sedan kom en sköterska och tvättade såren och lindade knät. Ulrica blev tilldelad några morfinpiller mot smärtan och ett par kryckor, och efter ungefär 1,5 timma på sjukhuset kunde vi ta en taxi tillbaka till rummet. Stackars Ulrica kunde nog inte sova så mycket, och själv hann jag bara sova fyra timmar innan det var dags att kliva upp. Vi städade rummet och sedan tog jag bussen hem.
Det blev ju ett lite konstigt slut på julfesten för mig och Ulrica, men samtidigt var det lite spännande; det var första gången jag åkte ambulans!  :)