pily

Veterinären ringde i dag. Hon hade redan fått svaret på sköldkörtelprovet. Det var lite för lågt, så nu ska vi prova att sänka medicindosen lite i stället. Det blir fortfarande ett piller på morgonen och ett piller på kvällen, men alltså inte lika stark dos som han har fått sedan i våras.

Själv har jag ordentlig träningsvärk i armarna och i ryggen efter Body Combat-passet i går. Kan knappt röra överkroppen. Jag som tänkte köra en timma Afro i morgon; får se hur det går.  :/

I dag var jag hos veterinären med Otis. Det var dags för nya prover. Först vägde vi honom som vi brukar göra, och han har gått upp 8 hekto sedan vi var där i juni!  :O  Levervärdet såg bra ut, och svaret på sköldkörtelprovet får jag som vanligt om några dagar.
Jag måste skryta lite (igen) om Otis. Han är så himla duktig när vi är där. Han protesterar inte alls när de undersöker honom, och när de tar blodprov så sitter han helt stilla.  *Duktig kille*  :)
Tyvärr hann han med att bajsa på golvet innan vi gick hem. Det är jag däremot inte så stolt över...  :/

"Att respektera en katt är början till ett estetiskt sinne." - Okänd

I kväll när jag hade tränat insåg jag något som jag inte har reflekterat så mycket över tidigare. Jag höll på att ta på mig en swettiströja som jag ofta har på mig till och från träning när det slog mig att just den tröjan är väldigt gammal. Tröjan med tillhörande swettisbyxor (som jag också har kvar) fick jag när jag jobbade som simlekis-ledare i början på 90-talet. Tröjan är alltså 20 år gammal! TJUGO ÅR GAMMAL!!!  :O  Trots att den är väldigt väl använd så är den inte så sliten, och trycket med ÅSS-loggan på ryggen är inte ett dugg blekt eller urtvättat. Snacka om bra kvalité!  :)

Kom nyss hem efter en kväll i Göteborg. Jag, syrran och Maria åkte dit för att se Edguy spela på Trädgårn.  :)  Tobias Sammet, vilken kille! Han är nog en av de bästa live-sångarna, och då syftar jag till stor del på hans humoristiska sida. Hans mellansnack är helt underbart; han kan nästan inte öppna munnen utan att säga något roligt. Så man får inte bara bra musik serverad, utan även många skratt. Han är verkligen en riktig showare!  :)

"Katter representerar anarki i sin mest kreativa form." - Okänd

Min dator har visat tecken på att kanske ge upp snart. De senaste veckorna har den vid fyra tillfällen gett smakprov på en eventuell krasch, så i dag har jag vidtagit åtgärder. Jag köpte ett USB-minne på 16GB och sparade allt viktigt på det. Så om den kraschar så är det inte en jättekatastrof, bara en mindre katastrof.  :/

Den har jobbat duktigt i kväll (utan problem än så länge), så nu ska den få vila för natten. Själv ska jag lägga mig och fortsätta att läsa i boken som jag håller på med just nu, "Ron Jeremy - Hårdaste mannen i showbiz". Ganska intressant och roligt skriven!  :)

Det blev ett besök på gymmet efter jobbet i dag. På grund av det tråkiga som har hänt de senaste veckorna så har jag inte haft lust att träna, men jag kände att det är dags att ta tag i det igen. Jag mjukstartade med lite kondition och mage, och så kör jag igång "på riktigt" med ett Body Combat-pass på torsdag.  :)

Det blev en tur "hem" i dag. Först ett besök hos pappa och sedan lunch hos mormor och morfar.  :)

I kväll får jag försöka att lägga mig hyfsat tidigt. Ska prata i radion i morgon bitti igen.

Väldigt lugn lördagkväll. Finns inget av intresse att se på tv-n heller. Så jag pysslar lite med saker som jag borde ha gjort för länge sedan.  :/
Men förut hände något ovanligt. Otis och jag låg på soffan och slappade. Tillsammans! Vad jag kan minnas så har det aldrig hänt förut. Otis har inte direkt varit så mycket för att mysa på det sättet. Undrar om han hade en tillfällig sinnesförvirring eller om han vill börja med något nytt nu när det är bara han och jag?  :)

Hur kan det ha gått en vecka redan?!? En hel vecka utan min lilla Tilda!  :(

Fan, vad irriterande det är med kunder som klagar och samtidigt tror sig ha makten. I dag kom det in ett par tjejer varav den ena av dem ville reklamera en sak. Det hade gått bra om det inte var mer än ett halvår för sent. Jag förklarade att tiden hade gått ut så garantin inte gällde längre. Dessutom måste man ha både kvitto och originalförpackningen kvar, men tjejen hade kastat kartongen. Hon accepterade självklart inte detta utan körde med "kunden har alltid rätt"-snacket. Som om hennes besserwisser-attityd inte var nog så började så klart även hennes kompis att lägga sig i genom att hota med att ge butiken dåligt rykte. Jävla *biiiiiiiiiip*!!!  ;(
Kunden har faktiskt inte alltid rätt, så i kväll har jag skrivit ut regler och lagar från Konsumentverkets sida. Nästa gång någon idiot kommer och tror sig veta vad som gäller ska jag räcka fram pappret så kan de läsa själva. "Kunden har alltid rätt." My ass!  ;o(

"Hunden kan vara underbar prosa, men bara katten är poesi." - Franskt ordspråk

Det är så tomt här. Tomt och tyst. Jag undrar hur mycket Otis förstår. Han har inte direkt letat efter Tilda, men han måste väl ha förstått att hon inte är här. Han har nog i alla fall märkt att något är annorlunda. Om inte annat så har han nog märkt att jag klappar på honom mycket mer. Stackarn, han får stå ut med mycket kel och gos nu.  :/

Gårdagen var en väldigt sorglig dag. Den var jobbig, hemsk, fruktansvärd och smärtsam.
Jag förstod redan när jag vaknade att den skulle bli det. Så fort jag såg Tilda så visste jag direkt att det var dags. Det var dags att göra det rätta. Det var dags att släppa henne.
Jag ringde till veterinären och de bokade in oss kl. 10.30. När vi kom dit hade de förberett rummet som vi skulle vara i med en filt och tända ljus. Veterinären gav Tilda sprutan och sedan fick jag sitta ensam där medan hon somnade i min famn.

Jag vet att jag gjorde rätt. Men det gör inte mindre ont för det. Hur många tårar har man egentligen? De verkar inte vilja ta slut. Det räknar jag i och för sig inte med att de ska göra än på ett tag. Jag minns hur lång tid det tog när Hobbe togs ifrån mig, och jag kan fortfarande bli väldigt ledsen trots att det har gått nästan fem år.
Det kommer nog att ta ett bra tag innan jag vänjer mig vid att det bara är jag och Otis. Han sover mest, så det är väldigt tyst och stilla här nu. Jag tror inte att min hjärna helt har förstått det än, för hela tiden väntar jag på att Tilda ska komma gående från ett annat rum, hoppa upp till mig i soffan och sängen, eller helt enkelt bara höra henne någon annanstans här hemma. Jag vet inte hur många gånger sedan i går som jag har gått till hennes favoritplatser för att se så att hon verkligen inte ligger där. Min hjärna tror, eller snarare vill, att hon ska ligga där hon brukade ligga. Men det gör hon ju inte. Och jag kan inte sluta gråta.

I dag var en av de värsta dagarna i mitt liv.  :(
Helvetes jävla förbannade skithelvete! Fan. Fan. Fan.

Det är ingen förbättring här hemma. Jag tvångsmatar Tilda med specialmat och modersmjölksersättning. Än så länge visar hon inga tecken på att vilja äta själv.  :(
Det är så frustrerande att inte kunna göra mer. Jag vill ju hjälpa henne, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Det känns så jäkla hopplöst.  :´(

Här är det fortfarande mungiporna nedåt.  :(  Jag är ju så klart väldigt ledsen och bedrövad över verkligheten samtidigt som jag kämpar med att få Tilda att äta något. Hon har inte ätit sedan i fredags kväll, och när en katt är utan mat längre än ett dygn så börjar levern att brytas ner. Så om hon inte äter jäkligt snart så är det inte bara njurarna som slutar fungera utan även levern, och då förkortas hennes redan korta tid som hon har kvar rejält.
I tre dygn har jag försökt med allt; tonfisk, grädde, leverpastej, grillad kyckling, ost, kattgodis... Men när jag ställer det framför henne så vänder hon bara bort huvudet. I dag fick jag i alla fall en förklaring till varför hon inte vill äta. Tydligen är det så att när njurarnas funktion är nedsatt så mår man illa. Stackars Tilda mår alltså illa hela tiden, och jag förstår att hon inte vill äta då. Men nu börjar det bli jäkligt bråttom att hon får i sig mat.  :(
Jag har fått något som ska motverka illamåendet som jag ska ge henne. MEN! Det ska ges 1-2 timmar efter mat. Hur fasen ska jag göra då? Hon måste äta för att jag ska kunna ge henne det, och det i sin tur gör alltså att hon inte mår så illa så att hon kan äta. = Moment 22!  :/
I kväll har jag börjat ta till drastiska åtgärder och jag känner mig så elak och taskig, men det är tyvärr nödvändigt. Jag har mosat lite burkmat (speciell för njurproblem), och så har jag tagit lite lite lite av det på fingret och stoppat in det långt bak i munnen på henne så att hon måste svälja det. Hon hatar mig varje gång jag gör det. Men nu har jag gjort det tre gånger med en halvtimmas mellanrum, och nu hoppas jag bara att hon inte kräks upp det.
I morgon ska jag ta till ytterligare en drastisk åtgärd. Då ska jag hämta modersmjölksersättning hos en vän som jag ska ge henne oralt med en spruta. Om hon inte börjar äta självmant först så klart, men det känns ganska avlägset just nu.  :(

I kväll är det inga glada miner här. Det är faktiskt inte roligt alls.  :(
Eftersom Tilda har ätit så väldigt lite den sista tiden och blivit så smal, så ringde jag till veterinären i dag för att få några råd om vad jag ska göra för att hon ska äta. Sköterskan som jag pratade med tyckte att jag skulle komma dit med henne så fort som möjligt eftersom en katts lever snabbt tar skada om katten är utan mat en tid.
Så jag åkte dit med henne och efter dubbla provtagningar konstaterade veterinären att hennes njurar har slutat fungera som de ska. Det är därför hennes matlust har minskat så drastiskt. Hennes njurvärden var så låga att de slog i botten på mätaren och prognosen är riktigt riktigt illa.  :O  Jag ska ge henne ett spacialfoder för njurarna och nya prover ska tas om knappt två veckor när jag ska dit med Otis för hans provtagning. Men jag ska även mentalt förbereda mig på att tiden rinner ut fort; i bästa fall får jag ha henne kvar hos mig i några månader.  :(
Det här var så oväntat, jag tror att jag befinner mig i någon sorts chocktillstånd. Jag hade verkligen inte räknat med en sådan hemsk diagnos; jag hoppades ju på att hon kanske hade problem med tandsten och hade ont i munnen och att det var därför som hon inte åt. Då är det ju ganska enkelt att göra någonting åt det, men att hon skulle få en dödsdom inom en snar framtid var verkligen en kalldusch.
Just nu känns det bara så fruktansvärt ledsamt. Jag har gråtit hela kvällen, nästan oavbrutet enda sedan vi var hos veterinären vid 16-tiden i eftermiddags. Jag kan inte sluta; jag bara gråter och gråter.  :(

Jodå, det blev Body Combat i kväll. Men jösses vad kämpigt det var! Det kändes att jag inte har tränat alls på 11 dagar och att jag dessutom inte är helt frisk än. Jag försökte ta det lite lugnt, men trots det så fick jag slita för att ta mig igenom passet. Nu känns det i alla fall ganska bra; jag är så där skönt trött i kroppen som man blir när man har tränat hårt.  :)