pily

I går bakade jag en sockerkaka. Det har jag inte gjort på superlänge, men jag fick ett infall och rörde ihop en smet. Otis brukar oftast hålla mig sällskap i köket; han är väldigt intresserad av det jag håller på med ifall jag låter honom smaka lite. Så när jag hade hällt över smeten i bakformen så lät jag honom slicka ur det lilla som var kvar i bunken.
Sedan när sockerkakan var klar och hade svalnat lite så skulle jag smaka en bit och då ville ju självklart Otis också ha. Så jag lät honom få några små bitar. DUMT!!! Jag vet ju hur känslig mage han har.  :S
Ett par timmar senare när jag satt vid datorn så hörde jag "Sprut" från toaletten och det lät som att han satt och kissade. Men jag förstod ju direkt att det var nummer två i mycket lös form.  :(  Mycket riktigt, när jag kom dit så satt han där och det bara rann ur honom. Sedan hann han knappt gå ut från badrummet förrän han var tvungen att gå tillbaka och sätta sig på lådan igen. Flera gånger gick han i skytteltrafik ut och in på toaletten. Stackars lilla Otis!  :(  Nu blir det i alla fall ingen mer sockerkaka för honom!

I kväll mellan 20.30 och 21.30 var det dags för oss svenskar att släcka ner för miljöns skull i det världsomfattande projektet Earth Hour. Eftersom jag ändå bara skulle sitta hemma och göra mest ingenting så släckte jag också. Allt utom tv-n. Så jag tände några levande ljus för att få det lite mysigt, och sedan satt jag här i mörkret en timma och tittade på tv.

I natt är det dags att ställa fram klockan en timma. Nu blir det äntligen ljust ännu längre på kvällarna. Skönt! Jag är sååå trött på mörkret! Lite värme skulle inte skada heller...

Nu ska jag se ett nytt avsnitt av Veronica Mars.  :)

SRF-Hasse ringde. Han ville ha telefonnumret till en person och så berättade han att vi nog ska få bo i stora rummet på övervåningen som vi önskade. Han hade nämligen flyttat ner "Jesus" och gänget till det stora rummet utan dörr på nedervåningen. (He he he) Vilket rum vi får när vi väl kommer dit kan ju ändra sig flera gånger innan det är dags för festival, men i dagsläget är det i alla fall VI som regerar i det åtråvärda rummet där uppe.  :D
Jag fick dessutom veta att det är ett stort manfall på Stockholmarna i år; i nuläget är det bara två stycken som ska bo i huset!  *Häpen*  Det betyder nog att Johan (sångare i Amon Amarth) inte kommer att vara där som han brukar. De ska ju iofs spela på onsdagen, men han brukar ju ändå bo i huset även när de uppträder där.
Det verkar också som att vi kan fira Pia ordentligt i efterskott, för Hasse har tydligen ställt in sig på att vi ska ha en 50-årsfest i trädgården.  :P

Återträffen på mitt förra jobb i går var trevlig. De hade bjudit in alla som jobbar där nu och alla som någon gång har jobbat där. I mitt fall är det sju år sedan jag slutade där, så en del av de som jag jobbade ihop med och som kom i går har jag alltså inte sett på lika lång tid. Det var en hel del som tyvärr inte hade möjlighet att komma, bl.a. för att de inte längre bor här i sta´n, men förhoppningsvis blir det fler chanser att få träffa dem. Företaget har nämligen en tanke på att ordna en sådan här träff varje år framöver. Kul!  :)
Det blev så klart mingel, mat och dryck. Jag blev utmanad på biljard som jag inte har spelat sedan "den gamla goda tiden". Först spelade jag mot Johan, då vann jag med 3-0. Sedan var det Erica som ville ta en match, då vann jag igen.  :P  *Duktig*
Precis som jag anade så var jag inte hemma före kl. 20, inte förrän tio minuter i midnatt gick jag in genom dörren här hemma. Då var det ändå ganska tidigt jämfört med hur sent det kan bli med det gänget.  :o)
Även om jag trivs med att vara min egen, så måste jag erkänna att jag faktiskt saknar vissa bitar från tiden som anställd där.

Jädrar vad kallt det var ute i dag! Bara 2 - 3 minusgrader, men det blåste en iskall nordanvind!  :(  *Brrr*

I morgon kväll ska jag umgås lite med mina före detta arbetskamrater. Det ska bli lite skoj faktiskt; en del av dem har jag inte sett på hur länge som helst. Tydligen så bjuds det även på både mat och alkoholhaltiga drycker, så jag räknar med att inte vara hemma före klockan 20.  ;o)

Tittade ut genom fönstret för en stund sedan och fick se att snön vräker ner ute! Yippie, vintern håller sig kvar ännu längre!  *Ironisk*

Nacken är bättre i alla fall. Jag har fortfarande lite känning av det, men nu är jag åtminstone rörlig igen. Kanske tur att jag inte går på sådana där tillställningar så ofta.  ;)

I dag har jag legat i sängen halva dagen. Inte enbart på grund av lathet, utan även för att jag fortfarande har väldigt ont i nacken. Jag har full rörlighet åt sidorna, däremot så gör det ont när jag böjer huvudet framåt och bakåt. Funderar på om det är en sträckning i musklerna. Eller kanske en inflammation?  :/

Jag har fruktansvärt ont i nacken! Det känns som en whiplash light, och förmodligen är det en följd av för mycket rockande till gamla klassiker på 80-talsfesten i går.  ;)
Jag, syrran, Maria, Åsa och Linda träffades först hemma hos mig för att fixa oss 80-talsfina och lyssna på gamla godingar. Sedan bar det av till "Konsert och Kongress" där vi åt typisk dåtida mat, dansade till DJ Raners, sjöng karaoke och såg både Christer ´N´ Petersson´s och Anki Bagger uppträda.



Längre recension än så här blir det inte nu; jag har så ont att jag inte kan sitta upp. Måste lägga mig ner.  :(   *Aj aj aj*

Sitter här och lyssnar på mina gamla kassettband som jag spelade in på 80-talet. Jag har en hel drös, de flesta inspelade med musik från Tracks.  :)  Anledningen till att jag lyssnar på dem just nu är att vi så klart ska lyssna lite på dem som uppladdning inför 80-talsfesten i morgon kväll.  :P

Jag är så jäkla trött! Alltid! Det är likadant hela tiden; jag är trött på morgonen, på dagen, på kvällen... Jämt! Jag känner mig aldrig riktigt pigg. Inte ens på de söndagar när jag får sova ut; jag är lika trött då. Jag skulle kunna sova hur länge som helst! Jag kan sova var som helst, när som helst och hur som helst.  :S
Jag har varit trött så länge jag kan minnas. Vad är det för fel? För många år sedan var jag hos läkaren och tog ett blodprov för att se hur järnet såg ut, och det var lite lågt så jag fick järntabletter att äta. Det hjälpte inte. Jag försöker att äta järnrik mat; det hjälper inte. Träning gör ju också att man blir piggare, men nej, inte jag inte.
Jag har så många måsten att göra, men eftersom jag inte orkar så skjuter jag upp allting hela tiden. Det i sin tur gör att jag känner mig så stressad och då blir jag ännu mer trött.  *Moment 22*
Vad ska jag göra? Jag är så TRÖTT på att vara trött!!!  :(

Jag har tagit ett andra steg in i scrap-världen. I går följde jag med Jeanette som skulle shoppa lite på en scrap-träff här i sta´n. Jag kunde inte låta bli att handla lite till mig själv, så nu har jag något att börja med.  :P



Papper, lim-penna, stämpelfärg, brads, band, stickers och ramar.

80 dagar kvar!  :D

Jodå, träningsvärken har börjat kännas både här och där...  ;)

Somnade visst på soffan förut... Skulle bara "blunda en liten stund", vaknade till liv halv elva och hade då sovit i mer än 2½ timma! Oups! Lär ju få svårt att somna när jag lägger mig snart.  :S

*Stön*  Jag har kört ett tungt pass styrka i en timma i kväll. Det känns i kroppen. Om jag inte har träningsvärk i morgon så är det konstigt!  :/  I går körde jag ett hårt pass kondition i en timma; det var också riktigt jobbigt. Ok, jag brukar köra ganska hårt varje gång jag tränar, men den här veckan har jag tagit i lite extra. Sommaren börjar ju trots snö och kyla att närma sig, och när bikinisäsongen kommer så vill jag inte behöva stå i vassen.  :/  *Bla bla bla*  Det är inte första gången jag tänker så; de senaste fem åren har jag tänkt samma sak. Jag skulle faktiskt inte ha något emot att se ut som jag gjorde när jag hade ett "liv", d.v.s innan butiken för 15 kilo sedan. Men då hade jag iofs tid och ork att träna 5 - 6 gånger i veckan. Åt bättre och hälsosammare gjorde jag nog också...
Men vem vet? Med tanke på situationen kanske jag snart har all tid i världen att hänga på gymmet igen, alla dagar i veckan, när som helst på dagen från morgon till kväll.  :(

I går var det lite efterlängtad vårkänsla i luften med fem plusgrader och solsken. Nu vräker det ner blötsnö ute.  :(

Jag har ju grämt mig lite över att jag inte fick tag på någon biljett till Metallica som spelade i Sverige i helgen som var. Men i dag ringde Claes och sa att han har fixat biljetter åt oss till endags-festivalen Sonisphere som äger rum den 18 juli i lilla Hultsfred, där ett av banden faktiskt är just Metallica! Så nu får jag ändå se dem i sommar! Tjohoo!  :D

I dag gjorde jag loppis-debut.  :)  Det var en upplevelse! Jag hade inte en aning om att det är sååå populärt! När jag kom dit i morse för att plocka upp mitt "skräp" på mitt hyrda bord så var det knök-fullt med folk i salen där loppisen äger rum. Jag ska tillägga att det inte är några få bord utplacerade, utan det är verkligen jättetrångt med bord! De står nästan på varandra, så uppskattningsvis är det kanske ett par hundra bord.  *Gissar hej vilt*
Man kan verkligen sälja precis allt! Folk hade med sig det mesta man kan tänka sig; porslin, kläder, dukar, gardiner, filmer, böcker, tidningar, möbler, leksaker, teknikprylar, godis, prydnadssaker, smycken... You name it! En gubbe hade enbart bestick i mängder på sitt bord! Jösses!
När de öppnade så vällde det in köpsugna människor! Jag trodde inte att intresset för loppmarknader var så stort som det uppenbarligen är. För vissa är det ju tydligen en livsstil. Jag är klart imponerad.
För min del så blev jag inte direkt stenrik, men jag sålde lite i alla fall. Det jag sålde bäst av var något som jag inte trodde skulle sälja alls; jag tänkte först inte ens lägga fram det på bordet. Det var en massa gamla örhängen. Aldrig använda,  bara billigt skräp som jag fick för många många år sedan av någon som inte ville ha dem. Jag tog fem kronor paret och de sålde som smör i solsken! Helt otroligt! Man kan verkligen sälja allt!  :P
Nu när jag har fått lite inblick i det ska jag göra fler utrensningar här hemma. Det lär bli fler loppisar!  :)

Den här veckan har jag gjort en liten, liten förbättring vad gäller mina sovvanor. Jag kommer ju alltid i säng alldeles för sent och sedan har jag helt otroligt svårt att komma upp på morgonen. Men sedan i söndags kväll har jag gått och lagt mig lite tidigare än vad jag brukar, och för mig betyder det strax efter midnatt.  :)  Det har resulterat i att jag har lyckats att släpa mig ur sängen 10 - 15 minuter tidigare än vanligt. Det är riktigt duktigt av mig!  *Berömmer mig själv*
Nu ska jag bara försöka att fortsätta med det. Det vore ännu bättre om jag skulle kunna komma upp ytterligare 10 minuter tidigare. Jag ska jobba på det.

I helgen har jag fullt upp, så det blir inte mycket tid över till att lata mig. I morgon kväll ska jag jobba.  *Suck*  Hoppas bara att det ger något. På söndag ska jag försöka att kränga lite gammalt skräp som jag har rensat ur här hemma. Då ska jag nämligen vara med på en loppis här i sta´n. Det blir en ny erfarenhet.  :)

Diskuterade i dag med en vän om hur det är med ens vänner när man är i en jobbig situation. Kanske när man ligger i skilsmässa, har det svårt på jobbet, någon närstående som har gått bort, eller något annat som är tungt, t.ex. min situation. Hon har också haft det väldigt jobbigt (på ett helt annat sätt) under en lång tid, och har det fortfarande, även om det verkar som att det börjar ordna upp sig för henne nu.
Det vi båda har upptäckt är att det är inte alltid ens närmaste vänner, d.v.s. de man umgås mest med och har mest kontakt med, som är de som bryr sig mest. För både henne och mig är det så att det är vänner som man pratar väldigt sällan med som ställer upp och frågar hur det går och hur man mår. Är inte det lite konstigt? Man vill ju att ens nära och kära ska finnas där, men det värmer ju självklart i hjärtat när i stället "sällan-vännerna" hör av sig och visar att de bryr sig.

Min vän och jag har inte känt varandra så många år, och vi har heller inte umgåtts särskilt mycket eller ens haft så mycket kontakt. Trots att vi bara har träffats ett fåtal gånger med långa mellanrum och att vi egentligen inte har känt varandra så väl, så var jag en av de få som hon berättade om det jobbiga för. Nu har det gått drygt ett halvår sedan dess och efter det har vi haft mera kontakt oftare.
Hon ska snart flytta till Stockholm och påbörja resten av sitt liv som förhoppningsvis blir mycket bättre. Vi har lovat varandra att vi ska fortsätta att hålla kontakten, även om vi är mycket väl medvetna om att det kanske inte blir så ofta. Men vad gör det? Vi är ju vänner.  :)

Japp! Numera finns det ett foto på blogginnehavaren.  ;o)