Svettig bussresa
I morse hade jag tid hos veterinären för vaccinering av kissarna. Eftersom jag inte hade tillgång till någon bil så blev alternativet att åka buss. Jag stoppade in både Otis och Tilda i samma bur och fick sedan bära den en bit för att komma till "rätt" busshållplats. Det var riktigt tungt; det är ju ganska otympligt att bära en bur med nästan 10 kilos vikt.
Tilda gillar inte att åka bil, och jag hade fasat för bussresan i flera dagar. Från mig till veterinären tar bussen ca. 30 minuter och jag såg inte fram emot att tvinga på kissarna en så lång resa. Mina farhågor visade sig stämma. Tilda ylade och jag svettades! :(
Väl framme så fick vi sitta i väntrummet en stund. Då kommer det först in en stor grand danois och strax efter kommer en till stor hund. De två började ju självklart att morra och skälla på varandra. Mitt emellan sitter mina stackars katter och tycker inte alls att det är så roligt med de två stora otäcka hundarna.
När vi fick träffa veterinären så började vi med att väga Otis eftersom han har rasat så mycket i vikt. Det visade sig att han numera bara väger 4,3 kilo, det betyder att han har gått ner 9 hekto sedan förra december. Det är inte alls bra med så stor viktminskning på så kort tid för en katt. Så veterinären tittade lite på honom och sedan togs ett blodstatus. Otis var sååå duktig när han blev rakad på benet och stucken! *Stolt*
Vi fick vänta medan de kollade blodstatuset och när resultatet kom så visade det sig att han har lite högt levervärde. Så nu ska han få ett annat foder som vi ska prova med för att se om han kan gå upp i vikt av det och om levervärdet sjunker.
Sedan var det bara vaccineringen kvar och det gick hur smidigt som helst när båda fick varsitt stick i nacken.
Efter det var det "bara" en halvtimme på bussen hem igen. Det blev en repris av ditresan. Tilda ylade och jag svettades. Det var skönt att komma hem, och det var riktigt skönt att Otis inte hade fått diabetes eller någon annan sjukdom. :) *Puh!* Nu ska jag bara köpa det nya fodret och sedan ska han få det parallellt med sitt gamla foder ett par veckor så att det ska bli en bra övergång för hans känsliga mage.
Kissarnas version av besöket finns på http://kattbus.blogg.se.
Tilda gillar inte att åka bil, och jag hade fasat för bussresan i flera dagar. Från mig till veterinären tar bussen ca. 30 minuter och jag såg inte fram emot att tvinga på kissarna en så lång resa. Mina farhågor visade sig stämma. Tilda ylade och jag svettades! :(
Väl framme så fick vi sitta i väntrummet en stund. Då kommer det först in en stor grand danois och strax efter kommer en till stor hund. De två började ju självklart att morra och skälla på varandra. Mitt emellan sitter mina stackars katter och tycker inte alls att det är så roligt med de två stora otäcka hundarna.
När vi fick träffa veterinären så började vi med att väga Otis eftersom han har rasat så mycket i vikt. Det visade sig att han numera bara väger 4,3 kilo, det betyder att han har gått ner 9 hekto sedan förra december. Det är inte alls bra med så stor viktminskning på så kort tid för en katt. Så veterinären tittade lite på honom och sedan togs ett blodstatus. Otis var sååå duktig när han blev rakad på benet och stucken! *Stolt*
Vi fick vänta medan de kollade blodstatuset och när resultatet kom så visade det sig att han har lite högt levervärde. Så nu ska han få ett annat foder som vi ska prova med för att se om han kan gå upp i vikt av det och om levervärdet sjunker.
Sedan var det bara vaccineringen kvar och det gick hur smidigt som helst när båda fick varsitt stick i nacken.
Efter det var det "bara" en halvtimme på bussen hem igen. Det blev en repris av ditresan. Tilda ylade och jag svettades. Det var skönt att komma hem, och det var riktigt skönt att Otis inte hade fått diabetes eller någon annan sjukdom. :) *Puh!* Nu ska jag bara köpa det nya fodret och sedan ska han få det parallellt med sitt gamla foder ett par veckor så att det ska bli en bra övergång för hans känsliga mage.
Kissarnas version av besöket finns på http://kattbus.blogg.se.
Kommentarer
Trackback
