pily

Diskuterade i dag med en vän om hur det är med ens vänner när man är i en jobbig situation. Kanske när man ligger i skilsmässa, har det svårt på jobbet, någon närstående som har gått bort, eller något annat som är tungt, t.ex. min situation. Hon har också haft det väldigt jobbigt (på ett helt annat sätt) under en lång tid, och har det fortfarande, även om det verkar som att det börjar ordna upp sig för henne nu.
Det vi båda har upptäckt är att det är inte alltid ens närmaste vänner, d.v.s. de man umgås mest med och har mest kontakt med, som är de som bryr sig mest. För både henne och mig är det så att det är vänner som man pratar väldigt sällan med som ställer upp och frågar hur det går och hur man mår. Är inte det lite konstigt? Man vill ju att ens nära och kära ska finnas där, men det värmer ju självklart i hjärtat när i stället "sällan-vännerna" hör av sig och visar att de bryr sig.

Min vän och jag har inte känt varandra så många år, och vi har heller inte umgåtts särskilt mycket eller ens haft så mycket kontakt. Trots att vi bara har träffats ett fåtal gånger med långa mellanrum och att vi egentligen inte har känt varandra så väl, så var jag en av de få som hon berättade om det jobbiga för. Nu har det gått drygt ett halvår sedan dess och efter det har vi haft mera kontakt oftare.
Hon ska snart flytta till Stockholm och påbörja resten av sitt liv som förhoppningsvis blir mycket bättre. Vi har lovat varandra att vi ska fortsätta att hålla kontakten, även om vi är mycket väl medvetna om att det kanske inte blir så ofta. Men vad gör det? Vi är ju vänner.  :)