Släktträff i sorgens tecken

I dag har jag varit på begravning. Vågar jag skriva att jag hade väldigt trevligt eller blir jag klassad som känslokall och dum i huvudet då? Jag menar ju så klart inte att stunden i kyrkan var trevlig; den var vacker och stämningsfull. Nej, jag menar att det var väldigt trevligt (och roligt) att träffa alla släktingar som jag inte träffar så ofta. Det blev en lång dag med mycket prat och mycket mat.  :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0