pily

I dag var det dags. Jag lastade in katterna i varsin transportbur och åkte till veterinären. Jösses, vilka snälla katter jag har! De är så lugna hela tiden och låter alla hålla på med dem på alla möjliga sätt.  *Stolt*  :)

 

Vi började med att väga Otis. Han har gått ner 1,2 kg sedan vi var där senast, i januari förra året. Det är inte så bra, men det kan ha med doseringen av medicinen att göra. Sedan tog veterinären ett blodprov på honom och hon hör av sig till mig om några dagar när provsvaret kommer.

 

Sedan var det dags att ta ett ultraljud på Raven. Först blev hon rakad på magen och därefter skulle hon ligga stilla på rygg. Det är inte det lättaste med ett vaket djur; de flesta får de söva för att kunna ta ultraljud på, men med Raven fick det hur bra som helst. Jag höll i frambenen och en sköterska höll i bakbenen medan lilla Raven låg stilla och lät veterinären hålla på en lång stund.

Ultraljudet visade ingenting. Ingen tumör i urinblåsan, inga urinstenar, inget konstigt med njurarna... Så vi är tillbaka på ruta ett. Det är blandade känslor; det är jätteskönt att det inte är en tumör som är orsaken, och samtidigt är det irriterande att vi fortfarande inte vet vad felet är.  :/

Det som händer nu är att Raven ska fortsätta med den antiinflammatoriska medicinen tills den tar slut. Jag ska försöka få henne att dricka mer och att äta mer burkmat eftersom det är mycket vätska i den. Anledningen till att hon ska få i sig mer vätska är för att vi ska försöka att "kissa ut" felet. Dessutom ska hon äta foder som är snällare mot urinblåsan och urinvägarna, och hon ska också äta ett kosttillskott som stärker urinblåsan.

Jag ska fortsätta att ta urinprov med jämna mellanrum så att vi kan se om det blir någon förbättring och om blodet i urinen minskar.