pily

Jösses, vilken start på dagen vi fick här i dag! I morse stod jag i köket och skulle som vanligt ge katterna frukost. Då gick Otis förbi bakom mig och jag råkade titta ner på honom. Vad fick jag se? Blod som rann ur munnen på honom!  :O  Det var inte så lite att det kom en liten droppe här och en liten droppe där. Nej, det forsade ur munnen och det var blod överallt på köksgolvet. Han gick ut i hallen och blodade ner golvet där också. Jag lyfte upp honom och bar honom till badrummet och satte mig på toalettstolen. Jag lade honom på rygg i mitt knä med hans huvud mot min arm för att försöka se varifrån blodet kom men han ville inte öppna munnen. Han blödde alltså så mycket att när vi satt så rann blodet nedför min arm och vidare längs mitt ben ner på golvet.  :/  Jag fortsatte att försöka se var blodet kom ifrån men han kämpade emot och eftersom han låg på rygg rann ju blodet även ner i halsen på honom, så jag förstår att han inte ville öppna munnen. Efter en stund verkade blodflödet avta lite så jag släppte ner honom på golvet. Hela han var nerblodad, stackars katt! För att inte tala om mig och golven i köket, hallen och badrummet. Det tog en stund att tvätta av mig och torka upp allt.  :/

Det började blöda en gång till senare på dagen, men inte lika mycket som tur var. Jag vet fortfarande inte vad det var som blödde så förskräckligt. Min misstanke om att han hade fått en stroke för ett tag sedan har de senaste två veckorna övergått mer och mer till att dreglandet och den platta kinden har med munnen och tänderna att göra. Dagens blodbad talar ju också för det.

Jag ska göra ett nytt försök att titta i munnen på honom innan jag lägger mig, men han lär nog inte låta mig göra det. I morgon ska jag se om jag kan prata med någon av veterinärerna på jobbet igen. Stackars Otis!  :(