Dagen efter

Gårdagen var inte en av de bästa dagarna i mitt liv, men det är ju livets gång. Det var dags för Otis att få komma till en plats där han mår bra, är pigg och frisk, slipper mediciner och får tillbaka hörseln.
Om tre veckor skulle han bli 19½ år gammal! Helt otroligt! Jag har haft honom sedan han var bebis; det är nästan halva mitt liv. Vilken kämpe han var som orkade hänga med så länge! Men han har det bra nu. Älskade Otis.
 
 

Kommentarer
Postat av: Annette

Tråkigt när det är dags, men du var stark o valde rätt beslut. Otis fick ett långt o skönt liv med dig, tror inte han kunde haft bättre människa! Kram!

2014-05-13 @ 22:09:15
Postat av: Linda

Å vad sorgligt. Men ni fick många fina år ihop du och Otis. Bamsekramar!

2014-05-14 @ 07:06:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0