pily

I kväll har jag gjort den långsammaste hemresan hittills. Jag slutade jobba kl. 17.00 och en stund senare satte jag mig i bilen för att köra hem från Jönköping. Jag har jobbat hela helgen, 4 dagar i rad, och ville bara hem och gosa med katterna. Det snöade ganska mycket och det var ganska halt så jag tog det lugnt. Jag kom precis förbi Brahehus, sedan var det tvärstopp. Stillastående långa bilköer i snöovädret. Det var tydligen en lastbil som hade hamnat lite snett i halkan och blockerade. Två timmar stod vi helt stilla, sedan började vi att rulla framåt sakta, sakta med nya stopp lite då och då. Hastigheten var ungefär 15 km/tim, men bättre det än inget alls. Vi tog oss framåt ca 4 km på 45 minuter, sedan var det ett lite längre stopp igen. Efter nästan tre timmar i bilkö började det att röra på sig på riktigt och jag kunde fortsätta hemåt. Fast i ett lugnt tempo, mellan 50 och 80 km/tim hela vägen, för det var jättehalt. Jag märkte det både när jag bromsade i kön och när jag försökte åka iväg efter att ha stått stilla; däcken hade svårt att få fäste när jag började att gasa.

När jag bara hade 2,5 mil kvar hem var det dags igen. Farten saktades ned, det bildades en kö och det var en massa blåljus på vår sida av vägen. Det såg ut som att en lastbil och en personbil var inblandade. Som tur var blev vi inte helt stillastånde den gången, vi rullade jättesakta förbi olyckan, men vi rörde oss i alla fall framåt.

Fem timmar efter att jag satte mig i bilen utanför jobbet klev jag in genom dörren hemma, glad över att ha tagit mig helskinnad hela vägen hem.

Varför har folk så bråttom på vägen? Varför kan inte folk anpassa sig lite efter vädret och förutsättningarna? Jag föredrar att ta mig fram dit jag ska och i kväll ville jag hem till kissarna.