pily

Arbetsveckan är slut och det har varit den kortaste på länge; jag har bara jobbat tisdag, torsdag och fredag. Vilket nog har varit bra för mig. De första dagarna den här veckan var jag riktigt deppig efter händelsen på jobbet i söndags. Jag tog den tydligen väldigt hårt för när jag var ledig i måndags låg jag i sängen nästan hela dagen. Jag orkade inte göra något, jag kände mig bara väldigt ledsen och tänkte så klart mycket på det som hade hänt.

När jag var på jobbet i tisdags kände jag mig fortfarande väldigt ledsen och nere, så jag pratade med en veterinär om det som hade hänt. Jag ville prata med någon som är medicinskt insatt och som också har varit med om liknande situationer så att jag kunde få höra det som jag behövde höra och få ventilera det lite.

Det kändes inte så mycket bättre efteråt just då, men de senaste dagarna har det känts lite lättare och även om jag aldrig kommer att glömma det så tänker jag inte lika mycket på det längre. Jag önskar att jag aldrig hade sett det, jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen, men jag är också realist och är medveten om att risken finns då det är ett jobb där vi handskas med levande (och döda) patienter.  :/