pily

Sweden Rock Festival 2019 var min femtonde. Jag har lite svårt att förstå att jag har varit där 15 gånger, men jag har ännu mer svårt att förstå att det alltså samtidigt har gått 15 ÅR! Det känns helt overkligt.  :O

Denna gång var det ju alltså ett litet jubileum för mig, och även för Maria som har varit lika många gånger som jag. Vi firade faktiskt med lite bubbel den sista festivaldagen.  :)

 

Men hur var SRF 2019 då? Jo den var lika bra som de 14 tidigare; bra musik, god mat, trevligt sällskap, roliga samtal och många skratt. Vädret var kanonbra i år också; det var soligt och varmt.  :o)

 

Jag hade en 4-dagarsbiljett men det var inget band som lockade på onsdagen. Vi grillade och umgicks mest i trädgården och huset den dagen.

 

Torsdagen började med grillning och trädgårdshäng innan vi åkte in till området där jag såg Arch Enemy, Amon Amarth och Def Leppard.

 

 

Vi hade så mycket mat kvar att vi grillade även på fredagen innan vi åkte in till festivalen. Jag tittade lite på ZZ Top innan jag såg Disturbed som måste ha haft festivalens bästa allsång till deras cover på "Sound of silence". Jag avslutade kvällen med att se lite av Kiss.

 

På lördagen bytte vi ut grillningen mot kex och ost som har blivit lite av en tradition de senaste 10(?) åren. För mig var inte lördagen någon jättebra banddag; det var inte så många som lockade jättemycket, så jag såg bara Brothers of Metal och Hammerfall.

 

 

Vi avslutade årets festival med lite häng i huset sista kvällen. Trevligt!  :)

 

Som vanligt såg jag inte alla band som jag hade tänkt att se, men jag känner mig ändå ganska nöjd med de som jag såg. Jag träffade inte heller alla som jag hade tänkt att försöka att träffa på festivalen, och det är ju så klart lite synd. Men det är svårt att träffas även om man försöker på olika sätt, för dels är det väldigt mycket folk och dels kollar man inte sina meddelanden hela tiden. Kanske nästa år i stället?  ;)