pily

I dag var jag med Arvid och Vidar på mitt gamla jobb. Det var dags för deras årliga vaccination. Eftersom pojkarna är så fruktansvärt rädda för andra människor så hade jag planerat att ge dem ett preparat i lite smaskig mat till frukost. Preparatet har en lite lugnande effekt; man är vid fullt medvetande hela tiden men blir lite lullig och upplever inte att en otäck situation är lika skrämmande. Pojkarna som i vanliga fall gillar den smaskiga maten som de bara får ibland åt inte den i dag. Hur kan de veta att det var något lurt med den?!?  :/

Så det var ju bara att stoppa in dem i varsin transportbur och åka till veterinären med två livrädda kissar...

Hos veterinären fick Vidar vara först ut eftersom han stänger ner och blir lite apatisk medan Arvid i stället visar sin rädsla genom att bli arg. Jag klappade på Vidar och gosade med honom medan han fick sin vaccination. Veterinären lyckades till och med att titta lite på hans tänder så det gick mycket bättre än förväntat med honom. Han har lite tandsten men inte så mycket så att det behöver åtgärdas nu utan det kan vänta lite. Skönt!  :)

Sedan var det Arvid´s tur. Han fräste och slog lite med tassen mot oss. Sköterskan hämtade en filt som han fick gömma sig under samtidigt som jag klappade på honom medan veterinären gav honom sprutan. Som tur var gick det bra så han blev också vaccinerad. Men det var ingen idé att ens försöka att titta på hans tänder. Eftersom han har haft problem med tänderna och vid två tillfällen redan har dragit ut några stycken så skulle det vara bra att veta status på dem nu, ifall det börjar bli dags för ytterligare en tandåtgärd. Men jag får försöka att titta lite på dem här hemma i stället om han låter mig göra det vid något tillfälle.

Båda pojkarna var jätteduktiga med tanke på hur rädda de är för alla andra än mig och när vi kom hem igen ville de gosa med mig nästan direkt. Bra att de inte blev så traumatiserade.  :o)